Årets kräftfiske på Vättern!

I helgen var jag ute tillsammans med min brors och min systers familj och fiskade kräftor i norra Vättern. Vi använde min båt till själva fisket och bodde på deras segelbåtar. Denna höst hann vi bara med att köra ett pass över en natt. Men vi träffade rätt med burarna och kunde räkna in över 500 kräftor på totalt 5 längor.

De bästa burarna enligt mig var betade med gädda och "pelletsröding".

De burar som låg så grunt som 10 - 15 meter hade ofta flest kräftor till antalet medan de burar som låg ned mot 20 m hade något mindre antal men innehöll å andra sidan kräftor i bättre storlek. Är det fler som gjort liknande iakttagelse?

Vinden under lördagen låg stundtals omkring 10 m/s, men som tur var vinden västlig. Dock låg det gammal sjö som kom in från syd. Detta är 5 gången jag fiskar kräftor och jag har aldrig lyckats pricka in en helg med lugna vindar.

Kanske ska man skaffa sig en något större båt. Nedan följer några bilder.

Vi hade vårt "camp" på Myrholmen. Vilket var en kanonfin ö att ankra upp segelbåtarna mot och erbjöd bra skydd från den hårda västvinden. Bror och syster har en varsin Bavaria 39 fot som i jämförelse får min HR 460 F att se ut som en liten räddningsjolle.

Jack kämpade på bra med att dra upp burarna och i bakgrunden sitter syrran och virar upp tråden på spolarna. Under söndagen hade vi det riktigt behagligt på sjön. 

Här håller syrran upp en fin bur. Det var en av de burar som låg lite djupare och den var agnad med "pelletsröding" och gädda. I bakgrunden skymtar skärgården och för er som "kan" Vättern är det inte så svårt att räkna ut vart vårt fiske ägde rum.

Mvh Sandberg

Hösttrolling efter gädda - dubbelhugg!

I slutet av oktober tog jag med mig farsan på en tur i Vättern och siktet var inställt på höstgädda. Förra gången jag var ute la jag mycket tid på en av mina "hot spots", vilket inte gav nåt. Så denna gång provade jag ett annat ställe och timmarna gick och huggen uteblev och med det kommer ju allt som oftast tvivlet.

Men den här gången gav vi inte upp utan vi nötte på i ungefär samma område. Jag han dock fiska av ett, för mig nytt område, som ska fiskas av noggrant till nästa trollingpass. Där fick vi endast en 2 kilos, som för ovanlighetens skull fick följa med hem. Den högg på en blyad blåsilvrig Zalt.

I alla fall så högg första firren på. En 3-4 kilos fisk som högg på en blyad grönsilvrig zalt wobbler. Vi körde på ytterligare en tid och helt plötsligt från ingenstans högg det på fint på ett spö. Paravanen tvärstannade, rullen knarrade och man känner direkt att det är en lite finare bit. Jag ber farsan att veva upp spöet som ligger närmast och han hinner bara göra några vevtag innan jag ser att ytterligare en paravan slits bakåt i hög hastighet. Farsan greppar spöet och det blir lite kalabalik i båten. Men till slut kan vi landa 2 fina och väl konditionerade höstgäddor. Min vägde ca: 6,5 kg och pappas vägde vi aldrig, men den var större och kanske hade den pressat vågen till runt 7,5 kg.

Roligt fiske var det. Det är ju sådana här hugg som gör att man fortsätter i ur och skur.

På Vättern tycker jag oftast att jag får en del mindre ströfisk på mina blyade wobblers, medan de större exemplaren klipper på dem som fiskas helt i ytan, även över djup mellan 10 och 20 meter.

Under det här passet fiskade vi aktivt kring stora stim med betesfisk. Huggen kom dock där det var relativt tomt på betesfisk. Undra vad de gäddorna var ute efter egentligen.

Min gädda klippte en Westins Tommy the Trout och pappas gädda klippte en blå gul Westins jätte i lilla modellen.

För ovanlighetens skull har inte min zalt papegoj eller min zalt abborre levererat på två pass på raken. Har dom förlorat sin mojo tro?

Förr eller senare kommer hugget med stort H att komma. Det känns verkligen som det nu. Kanske redan nästa pass. Att komma över 10 kg på gädda skulle betyda oerhört mycket för mig. Men heltidsarbete, hus och småbarn gör tyvärr sitt för att glesa ut passen.

Några bilder följer nedan:

 Det första hugget. Alltid skönt att kunna fiska på vetskapen om att man inte gått tom! En blåsilvrig Zalt gjorde susen. Blyad med 30 gram.

 

 

 Pang i bygget. Efter en tung vår har det huggit på lite finare fisk under hösten. Gäddan hade formligen slukat min röding färgade Tommy the Trout. Riktigt coolt hugg. Gäddan är en riktig tjockis!

 

 

 Farsan stoltserar med sin största gädda. Synd att vi inte vägde den, men det var lite kaos i båten med trassel blad paravaner m.m. Runt 7,5 kg kanske?

 

 

En fin bild på på vackra Vättern med en av dess kännetecken i bakgrunden. Båten som syns på bild var en betesfisktrollare som nötte på timme efter timme. Själva nötandet och tron på det man gör är ofta är skillnaden mellan succé och fiasko. Kanske börjar jag lära mig det nu, bättre sent än aldrig.

 

 

 

Med vänlig hälsning Sandberg



Snart dags! Samt lite av varje

På söndag räknar jag att göra båtdebut, dock kommer jag med största sannolikhet inte att få koppla bort vardagen helt och hållet, då grabben ska bli med ut. Han har trots allt tjatat hela vintern om fiske och även stått på gården och träningskastat med ett jigghuvud utan krok, =)! Så självklart ska han bli med! Det är roligt att ha honom i båten och han verkar verkligen tycka om att fiska. Men som alla vet är det ju aldrig fel med lite "egentid".

Vi kommer att åka till Tisaren och testa på lite trolling och lite spinnfiske, men främsta syftet är att kolla av så att båten fungerar och självklart grilla körv. Förhoppningsvis kan grabben också fånga sin första spinngädda! Hans gäddrekord från 2014 ligger på ca: 3,6 kg, vilket han tog på trolling i maj månad. Betet då var en rapala magnum fire-tiger och han höll själv i spöt.

Nytt för kommande säsong är att båten (HR460F) ska utrustas med djupriggar, scotty dephtmaster 1020. Vad kan detta leda till? Rödingtrolling så klart!!!!!

Nedan följer lite bilder.

 

Under vintern blev det 3 försök för mig att fånga en lax från land, tyvärr blev det ingen lax, men som tur var kunde ändå en fin öring på ca: 63 cm hugga. Draget var ett Toby Rocket i blått, lila och silver.

 

 Under dessa 3 turer försökte jag även att meta lite. Jag använde mig av ett glidflöte, död löja som jag krokade på vid nacken och säkrade med en bir gummisnodd. Tyvärr förblev mina löjor oattackerade av hungriga storlaxar. Till nästa säsong ska jag däremot skaffa ett passade haspelspö för att bättre kunna kasta ut dessa tackel.

Vy i från Skåleklint, vattnet som skymtar nedtill i bild är smala viken. Bilden togs senhösten 2014 efter korvgrillning med familjen.

 

 

Då är man i Mcrubberträsket. Dessa beten ska få lite tid nu under kommande säsong, dels genom spinnfiske och dels genom trolling. Jag har även köpt en 23 cm:are i färgen motoroil, samt en blåsilver i mellanstorlek.

 

Här har ni en ritning på vinkelplåtar som en plåtkille ska hamra till åt mig. Dessa plåtar ska fästas med noafästen runt de bakre grabbräckena, nederdelen av plåtarna ska luta på relingslisten. Hoppas det funkar. Gör det inte det, blir det att beställa scottyfästen i stället. Ibland undrar jag varför man ska krångla till det, när det finns färdigt att köpa!

 

Med vänlig hälsning Sandberg